28/3-2014
Otroligt fint väder!
så nu blir det att ta en promenad med morfar och mamma till Gravarna och tända ljus och sedan en sväng till affären i det vackra vädret! ;)
så nu blir det att ta en promenad med morfar och mamma till Gravarna och tända ljus och sedan en sväng till affären i det vackra vädret! ;)
27/3-2014
Faller ofta tillbaka ditt där jag inte vill hamna.
där jag drar ut min ångest och vreda på alla andra
Jag önskar varje dag att jag inte vore såhär att det inte ens skulle hända mig från första stund. Men nu står jag där jag står och kommer ingen vart om jag inte ständigt jobbar för en bättre vardag.
Men hopper har försvunnit för länge sedan, livsglädjen med den.
Men jag försöker iallafall!
Jag är tacksam att jag har min familj, min pojkvän mina svärföräldrar, Linda och min Guddotter.
NI är guld värda för mig! <3
25/3-2014
God kväll!
Idag var det dags för Rehab efter att jag efter så många ggr vägrat att åka ditt.
Hopp vad hände där nu då!?
Kan börja med att jag en längre tid mått så dåligt, känns ibland som saker och ting är ovärt för jag känner att jag inte kommer någonstans, jag är en stopp kloss.
Jag får ångest och blir stressad när jag vet att detta kommer att ta flera år att bli av med, och tänk då att jag missar dessa år av mitt liv.. jag skulle njuta av livet och må hur bra som helst.
istället lever jag i ständig ångest..
Jag har varken livsglädje eller lust att söka efter energi som kan få mig på fötter igen.
Så jag kommer att få träffa läkaren igen och antagligen höja dosen eller byta mediciner helt och kanske få flera..
Yaay 21 år och känner att man får äta tabletter för att klara av en vardag -.-'
men det ´posetiva var att om jag får aktivitetsstöd som jag med all sanolikhet kommer få..
så kan jag få pengar för att göra en akivitet, som tex i mitt fall rida.
yaay kanske får rida på en pååålle ! <3
Jag bråkar nu en hel del med min pojkvän antagligen för att han är en sån nära person för mig, och jag vill ha uppmärksamheten och synas!
Jag mår ju liksom inte bra, så inte konstigt att jag vill söka upp uppmärksamheten.
på fel sätt tyvärr, för jag vet att jag inte ska agra för det jag blir sur över, för det är något jag egentligen inte skulle reagera på..
och jag vet direkt efteråt att jag har gjort fel och då får jag världens ångest för jag var ju inte såhär förut..
och än en gång känner jag mig misslyckad.
Men jag ska försöka vara posetiv, gå ut och gå varje dag och verkligen anstänga mig på att bli bra igen!
Tjilivippen!
23/3-2014
21/3-2014
Känner mig fruktansvärt dålig idag och vet inte ens varför ?
kanske är någon gullig influensa som har knackat på?
David är i Vänersborg med sina kompisar, hade önskat att jag hade kunnat pratat mer med honom nu eftersom det är så jobbigt, men samtidigt behöver han ju även kunna andas lite eftresom han står ut med mina bekymer varje dag och är så tapper.
men nu i helgen drog även Emma iväg så nu vet jag inte vem jag ska prata med eller förgylla min helg på bästa sätt.
får se om det blir att åka en tur till Karlskoga med broder och åka runt lite..
eller kanske slå på en gammal rulle och krypa ihop med min trogna vovve!? <3
Var förut vid mormors grav och satte nya blommor och tände ljus, och de har inte "plattat" till marken ännu trotts att en som ligger i närheten som bara begravdes några dagar innan har fått sin grav tillplattat. känns ju lite läskigt när man ska tända ljus, för det känns som man sjunker ner..
tände även ljus på pappas och mormors mamma och pappas grav. och det blåste verkligen sjukt mycket så det var otroligt svårt att få fyr på ljusen.
men till slut gick det, och då åkte vi vidare till affären och tog ut trav och sådant vi brukar göra på helgen.
snart firar jag och David 3 år tillsammans, så vi får se hur vi ska göra för att kunna fira den tillsmmans, jag hoppas verkligen inerligt att vi KAN fira den tillsammans, det är en stor dag som man verkligen inte vill missa för allt i världen.
hur mår jag idag då annars med panikångesten mm.
har idag världens dödsångest med vet inte ens varför.. och den känslan är så obehaglig, det känns som allt går i slowmotion.. Usch!
Vill bara vakna ur det här och inte behöva veta av det något mer..
jag hatar att tappa kontrolen och just nu lever min kropp sitt eget lilla liv. och jag gillar det inte ett dugg!
Men nu ska jag dra mig vidare. '
på återseende / FannyWanberg*
20/3-2014
God kväll!
snart ska jag ringa finaste pojkvännen innan jag går ner och tittar hur det är med morfar. är som en rutin nu!
Har idag gått ut och gått i en timme eftersom så många komenterar min mage och ska pilla, så nu var det på tiden att göra något åt det. Det försvinner ju inte av sig själv liksom!
Gick ganska bra, förutom att det gjorde fruktansvärt ont i vaderna nästan direkt när jag började gå.. det kändes som jag sträckte dom och det var verkligen fruktansvärt obehagligt.
så jag såg säkert ut som en gungande pingvin när jag knallade omkring genom åtorps små gator.
Men eftersom även min skötare på rehan sa att jag skulle testa att gå ut och gå för att se om jag kunde utsöndra något så att jag kanske slapp en del av panikångesten. men tycker inte det märks någon skillnad, känner mig nästan bara mer stressad av att gå ut och gå och så får man världens huvudvärk när man kommer hem för att jag spänner mig så och då spänner sig nacken som gör att det blir huvudvärk..
men kanske om jag fortsätter varje dag så kanske det blir som det ska !
En vacker dag, jaah då kanske!
var även idag till karlskoga och handlade cola på lidel. och en sväng till bolaget och kronhallen. känns som affärerna går lite bättre så länge det inte kommer en hel folkmassa. men nu för tiden åker vi inte in på Fredagar för vi vet hur mycket folk och rörigt det blir.
men ändå, jag hoppas ju att jag gör någonting rätt och att jag någongång kan bli bättre och stress, ångest och panikfri!
igår fick jag ett utbrott igen..
känner mig så värdelös nu mera, och trivs inte ett dugg med mig själv längre..
vet inte riktigt vilken svaka jag har hamnat i, men det känns verkligen som sjunkna dalar och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att det ska bli bättre.
och tyvärr blir det mycket bråk med min pojkvän när jag är såhär.. så ångesten gör ju inte saken bättre.
Jag vill ju vara den bästa flickvännen jag kan vara, men just nu är jag inte ens hälften av den jag brukade vara.
så skämigt och pinsamt att det kan bli såhär.
Men jag hoppas på en förändring för jag orkar inte ha det såhär längre.
tjilivippen! / Fanny Wanberg*
17/3-2014
Att vakna varje morgon är ett helvete för mig, då jag vet hur det är att ha ständig ångest och oro över livet.
Det känns även helt sjukt att jag så ung måste medicinera mig med både antidepressiva och sömntabletter för att få en någorlunda vardag.
att ständigt gå och vara rädd för att bli ensam.. sånt som en person i min ålder inte ens ska behöva tänka på.
Tyvärr så märker man att mysket av den oron stämmer då många av mina dåvarande vänner inte hör av sig när jag började dra mig undan mm pga av min diagnos. Något som jag själv egentligen inte kan hjälpa..
men då är jag så otroligt tacksam för min familj, min underbara pojkvän och mina svärföräldrar som står ut mig trotts mina aggresiva betende och gråtattacker och räddslor för livet!
de som vågar skoja med mig och vara någorlunda som man alltid har varit, bara en liten smula mer respekt över att jag kanske ibland tar åt mig eller kanske helt enkelt har en för dålig dag för det!
Och Tanja, våran vovve!
hon som luggit bredvid mig genom mina ångest attacker och slickat bort mina tårar även om jag puttat bort henne. hon gav aldrig upp om mig och kämpade för att komma nära, och när jag väll gav upp, så blev jag även lugn och tacksam över hennes närhet!
Utan alla dom här värdefulla personerna, tror jag inte ens att jag hade rest mig efter varje fall. jag hade gett upp för länge sen och slängt in handduken. Tror ärligt talat att jag inte hade klarat mig!
Min diagnos. Paniksyndrom, förändrade mitt liv, men öppnade även upp mina ögon att jag jnte trivdes i vissa situationer! .
konstiga är att jag har inte haft svårt med att vara med männsikor, förr var jag alltid med i inne gruppen i klassen och hängde alltid med överallt och pratade.
så den här lotten hade jag aldrig räknat med.
visst jag trivdes inte när det blev för mycket folk, då backade jag lite och tystnade för på något sätt var det skrämande. och nu i efterhand så var ju det ett tecken. och att jag inte tog den då, gaah jag ångrar mig varje dag och lever med den ångesten.
men jag klarar mig. och jag ska lära mig att leva med detta.
Jag kan! Jag vill! Jag ska !
Puss!
Får bli en bild på min vackraste ängel för jag saknar henne så och hon var alltid den som puschade mig och gav mig hopp om livet! och varje dag är saknaden det jag känner mest!
Du bettyde så mycket för mig och kärleken till dig är evig älskade mormor! <3
11/3—2014
9 mars 2014
Kram *8/3-2014
2/3-2014
1/3-2014
