12/7-2013
Good Morgon !
vaknade ganska tidigt idag, mamma har ju börjar med sin "prov anställning" nu, så nu jobbar hon 5 dagar i veckan i 8 timmar.
så då är det bara att knalla upp och lyssna på vad hon vill att vi ska ordna här hemma så inte hela lägenheten förfaller typ ;)
Igår var det från början en SJUKT bra dag. Men den började suksesivt bygga ner sig klockan 11. jag hann med så sjukt mycket sen klockan 6-15. jag hann diska upp disken, fixa mammas medicin, vattna och rensa blommorna, kolla tvätt stugan och gå ut med skräppet och hjälpa mormor med bäddningen.
Men sen skulle jag och Emma laga liten " frukost" som bestod av Makaroner och Köttbullar.
tyvärr var jag så stressad redan innan så den maten fick jag inte alls behålla.
Hade ändå humöret uppe!
sen resade det på mindre än en sekund. En del människor borde verkligen tänka sig för när de inte ens känner personen i frågan privat. alla har sina fobier..
så med en svår andning och grätt som en gris fick jag äntligen tag på min finaste pojkvän som påpeka att jag var hemma, hemma i tryggheten där jag inte har något att skämmas eller vara rädd för!
Han är verkligen min klippa genom världens stormigaste vågor! <3
så efter det samtalet kunde jag sluta hypper ventilera och efter ett tag sluta gråta.
smärtan i bröstet och ryggen stannade kvar och är fortfarande där idag. Men om jag bara tar det lugnt så är den nog borta till kvällen!
Så jobbigt när man verkligen kämpar med allt för att få en fungerande vardag så förstör en människa det utan att ens veta om de.
tog även tvätt stugan efter detta och gjorde även maten och diskade. Så kände mig ändå stolt till kvällen när jag hade fått SÅ mycket gjort ! Duktig Fanny :) .
Idag är det Fredag, mammas sista dag innan hon intar helgen, då vi ska grilla och umgås hela familjen <3
Nu vet ni lite vad som händer och sker i panikångest Fannys Liv just nu!
på återseende
7/7-2013
Oj här var det länge sen jag skrev nu känner jag. Men just nu behöver jag skriva av mig lite !
Jag mår inte bra, inte alls om man säger så!
Jag försöker hela tiden att ta mig till min pojkvän (har ju inte varit där på över 1 år nu).
och förut märkte jag inte av hur illa och svårt jag har det med saker, eftersom David alltid kom till mig när vi inte hade pengar och sådant. Men nu när vi har pengar så det räker och blir över, och eftersom min man jobbar så mycket nu så vill jag liksom komma till honom, vissa honom att jag verkligen bryr mig och älskar honom.
Men då förstör min panikångest allt.
Jag blir rädd för att åka långa sträkor och känslan av räddslan hatar jag något så fruktansvärt, man tappar kontrollen fullständigt och vrrir sig i någon konstig kramp ångest eller vad man ska säga..
Jag märkte det inte innan, men det har verkligen blivit så dåligt, så dåligt som jag aldrig trodde det skulle bli!
Jag är stark med mig själv, Jag slutade med saker jag inte gillat! Jag har slutat med smink och tycker faktiskt jag är ganska fin trotts allt! Jag har hittat mannen i mitt liv, jag är kär och lyckligast i världen när vi ses! <3
Men så kom panikångesten och förstörde det.
Jag är ju inte såhär!
Jag brukar kämpa hårt som fan för att göra andra glada !
Jag bryr mig om människor och gillar ärligt talat att vara med dom!
mm.
Men nu har allt förändras till det tvärtom!
Jag har ju inte åkt bort på över 1 år, så inte konstogt att man får seperations ångest när man ska åka till mannen man älskar, Men jag hatar det !
Jag vill kunna göra vad jag vill utan att panikångesten hindrar mig!
Men den har tagit över mitt liv. och jag hatar det som pesten!
Ännu ett "ledsamt" inlägg. Men ändå en del av saningen!
jag saknar min man något så fruktansvärt mycket! Tack älskling för att du står ut med mig trotts att jag sviker dig om och om igen när jag inte "vågar" eller kan komma :( <3
