27/11-2013

Ligger och tittar på tvn och den här dagens känns ganska bra än så länge. Paniken blir inte lika påmind nu när dagen går ganska lätt. Nog för att jag är hemma, men de vardagliga sakerna har gått som på räls.
Saknar David extremt mycket, särskilt nu när han är sjuk och jag bara vill ta hand om honom på samma sätt som han alltid tar hand om mig <3
Snart blir det tjockpannkaka, mums! :)
Säg bara tjilivippen!

27/11-2013

Godmorgon!
Tänkte göra ett lite snabbt inlägg innan jag ska ut i köket och hjälpa mamma.
Har sovit som en prinsessa nu i flera nätter sen jag fick mina nya sömntabletter, så den tackar vi extremt mycket för!
Mamma jobbade igår och idag ska hon ta en tripp till Kumla för att träffa en riktig gentleman, ;) så medans hon gör det så ska jag vara hemma och ta hand om vovven och hålla tummarna på ett lussekatts bak, eftersom dom förra tog slut på bara några dagar, inte vårat fel att våran mamma gör så goda!
Det var allt från mig idag!
Tjarrå!

22/11-2013

Hallå!
Behöver skriva av mig lite känner jag.
Jag har ett problem att prata om mina problem, jag stänger dom inne, till och med till dom på rehab. Men i Tisdags brast det och allt bara rann ur mig. Jag skäms över min panikångest för jag känner mig så svag. Har hört så många människor som säger att jag ska sluta larva mig, att jag är mesig och att jag inbillar mig. Allt det här har gjort att jag stänger allt inom mig för jag är rädd för att skämma ut mig. Nog för att jag egentligen bara bryr mig om vad min pojkvän och familj tycker. Men när man vet vad människor i ens närhet säger, då blir man rädd för hur andra människor ska döma mig.
Jag vill heller inte vissa mig svag för människor som en gång tryckt ner mig. Och det är antagligen på grund av en del människor som har gjort att jag stänger mycket inne och mår som jag mår. Jag vill inte besvära människor.
Nog för att det är en slags inbillning, men det är ju även en störning i min hjärna jag måste få hjälper, för nu är min hjärna inställd på fara och jag är hela tiden inne på flykt inställning.

Med det här ville jag bara säga att man inte ska döma människor, läs på innan!
// FannyWanberg

17/11-2013

Börjar känna mig galen!
Är så otroligt rastlös och jag kan ju verkligen inte hitta på något att göra. 
Önskar att jag kunde gå i klädaffärer utan att få panik, eller tex gå och fika på ett cafe i stan, men eftersom jag inte klarar av människor och för att jag har isolerat mig så hårt så kan jag inte, jag vågar inte.. och bara tanken får mitt hjärta att bara bulta snabbare..
Men ändå så klarar jag inte av att sitta och se samma väggar hela tiden. Jag vill uppleva livet, känna mig intressant och viktig jag också. 
För hur viktig kan en människa som jag vara egentligen!? Jag kan inte arbeta, går i princip aldrig ut, umgås aldrig med männsikor. Utan jag lever i min lilla bubbla med massa ensama tankar om livet. 
Jag är för ung för att ha sådana här tankar om livet att ingen kommer märka om jag ens var borta. Men hur ska man komma ihåg mig !?
Känner mig som en bortsprungen hund som ingen vill lägga ner tid på. 
 
Har haft några sjukt dåliga dagar nu ett tag och vet inte om jag håller på att gå in i en deprission eller vad det är som händer, men känner mig så otroligt nerstämd och ledsen över det liv som mitt liv blev till! 
Jag är glad över min pojkvän och mina två familjer, inte för det, utan just det att det ska vara så svårt, det är ju inte såhär jag hade tänkt mig att mitt liv skulle bli när jag var liten och hade drömmar om att bygga en karriär och tjäna massa pengar och leva i ett stort hus med mannen i mitt liv, att jag skulle klara av utmaningar ensam som en klackspark och att jag var så otroligt självständig. Jag drömmde om allting som det inte blev! 
 
Jag är så otroligt irriterad på mig själv att jag lätt det här gå så långt som det gjorde.. Att jag inte tog tag i det första gångerna jag trodde jag skulle dö, eller de gånger jag kände mig så otroligt rädd för folkmassorna. alla varnings signaler helt enkelt. 
Hade jag tagit tag i det då istället för att tro att jag klarade av det av mig själv, ensam är stark.. pfft där fick jag för det. 
ovasett hur man anstängde hjärnan för att det skulle funka, så gick det åt skogen gång på gång. 
och jag har mig själv att tacka att det har gått så långt som det gjort nu..
Bra Fanny bra.
 
Jag är galen..
Jag mår verkligen inte bra just nu, verkligen inte..
Over and out / butter tjej 
 
 

9/11-2013

God kväll!
Ligger nu och kollar på Harry potter - hemligheternas kamare. Gick förut min första ensama promenad på mycket länge, och eftersom jag gick ensam så kunde jag inte riktigt slappna av. Men jag kom hem, blött men det regnade ju.. Och det känns skönt att klara en utmaning. Kom hem och åt pannkakor, mums! Och sedan klippte jag mammas lugg, och självklart blir man extra nervös när man klipper någon som betyder mycket eftersom man vill alltid göra sitt bästa då.men hon så att hon var nöjd, så får lita på det!.
Den 19de ska vi hämta den sista bildspel som behövs innan. Vi kan besikta om bilen igen, sen rullar våran lilla Hugo i 1 år till.
Nu ska jag mysa ner mig under täcket :)
// FannyWanberg*

RSS 2.0