fannywanberg

Hallå!
Behöver skriva av mig lite känner jag.
Jag har ett problem att prata om mina problem, jag stänger dom inne, till och med till dom på rehab. Men i Tisdags brast det och allt bara rann ur mig. Jag skäms över min panikångest för jag känner mig så svag. Har hört så många människor som säger att jag ska sluta larva mig, att jag är mesig och att jag inbillar mig. Allt det här har gjort att jag stänger allt inom mig för jag är rädd för att skämma ut mig. Nog för att jag egentligen bara bryr mig om vad min pojkvän och familj tycker. Men när man vet vad människor i ens närhet säger, då blir man rädd för hur andra människor ska döma mig.
Jag vill heller inte vissa mig svag för människor som en gång tryckt ner mig. Och det är antagligen på grund av en del människor som har gjort att jag stänger mycket inne och mår som jag mår. Jag vill inte besvära människor.
Nog för att det är en slags inbillning, men det är ju även en störning i min hjärna jag måste få hjälper, för nu är min hjärna inställd på fara och jag är hela tiden inne på flykt inställning.

Med det här ville jag bara säga att man inte ska döma människor, läs på innan!
// FannyWanberg