30/4-2013
God kväll !
Idag är det min födelsedag, ganska okej födelsedag men har för det mesta varit ensam.
Igår var jag inne på Allmänpsykiatrin Rehab för mitt första möte. så nu är det ett helt team som är proffsiga på psykiska åkomer eller vad man säger, så allt är i samma byggnad bakom lassarettet och det är nu bara ditt jag behöver höra av mig, akut eller inte akut.
pratade med henne om mina problem så hon tyckte det var bra att jag hade lyckats kommit ditt direkt för igentligen ska man gå via vuxenpsyk där dom ska skicka remis, men jag fick en direkt remiss!
Har massa att jobba med och fick även fram att jag faktiskt är deprimerad som jag även har trott en längre tid.
och så trodde hon även att jag hade kryp ångest och så klart så har jag ju panikångest som man redan visste.
Jag har nu en vårdkordinator där som kommer slussa mig till olika på teamet där jag kommer få hjälp med det jag behöver, så jag skulle ditt redan nästa vecka, dom jobbar mer effektivt och intensivt.
så jag tror det var läkare nästa gång och få antidepprisiva och ångestdempande. och nya sömntabletter.
så nu ÄNTLIGEN känns det som det är dags att börja kämpa om att få sitt liv tillbaka.
för jag vill Verkligen inte må såhär som jag gör. Isolerad och rädd för allt i princip.
Men hon tyckte iallafall att en posetiv sak var att jag kunde berätta så bra, grundligt hur allt kändes och hur jag inte ville ha det mer, och jag kunde berätta precis hur jag ville ha det, jag ville ha en förändring.
det är tydligen inte så många som vet hur dom vill ha det.
så det kommer nog gå bra och nu kan jag äntligen få hjälp med min situation!
Tack så mycket Allmänpsykatrin rehab i karlskoga ! <3
Måste även säga tack till min finaste pojkvän som ALLTID stöttat mig, snart bby är vi framme till målet :) <3
Vem är jag ?
Jag är Fanny Wanberg.
Jag föddes den 30 April 1992 på Karlskoga bb, jag kom ganska snabbt ut och det var ganska stressat och pressat, men jag levde och jag mådde bra. Jag viste inte mycket om livet då.
Jag hade säkert hört en massa om min pappa innan men jag förstod nog inte riktigt, men när jag var 7 år ungefär och alla pratade om pappa ditt och pappa hit och jag inte riktigt kunde förstå vad det var? varför betydde den personen så mycket, vem är den där pappan !?
Kom hem och frågade mamma som berättade för mig att jag faktiskt hade en sån där pappa, men att min pappa var i himmelen, han var en ängel! <3
Efter den tiden har pappa tagit mer och mer plats i mitt liv, tom rummet har bara blivit större och jag har blivit mer stressad och depprimerad med tiden.
Min pappa, Sten-Åke Wanberg valde bort livet 3 månader innan jag föddes, på grund av en svår olycka som hade hänt honom 3 år tidigare på Björneborgs järnvärk. Min pappa hade ständig huvudvärk och han kunde inte göra de saker han gjorde förr. Min pappa var tapper och kämpade med migrän i 3 år ! Han var en kämpe av guld ! <3
Men när man var så liten som jag och inte hade en pappa, då var men genast anorlunda och man blev mobbad.
Jag var blyg som liten och hade problem med att synas. Men jag var nöjd ändå trotts detta.
Kommer ihåg i 5 så fick jag en stol i huvudet av en kille i klassen, blev in knuffad i krockar som hängde efter väggen.
i 4an hände väll det som satt störst spår i mitt liv, jag blev fast hållen av några i 6an och jag har fortfarande problem med det idag om någon håller mig fast eller tränger sig på.
i 7an Jah vad kan man säga. Jag var sjuk rätt ofta, hade redan då stress problem och jag hade fortfarande kvar mina halsmandlar.
Det som störde mig mest var på Tekniken när vi skulle bygga en bil och jag inte fick vara med i min grupp längre för den gruppen jag var med för dom tyckte att jag var sjuk för mycket. så läraren satte mig bredvid och gav mig en annan uppgift som jag skulle göra istället. så som 13 åring kunde eleverna bestämma så en annan fick bli mer utstött.
Jag fick slutbetyg till 9an och kom vidare till Barn och Fritid där jag inte alls passade in för en person tyckte det var kul att vända hela klassen mot mig. mitt skåp blev vält och jag fick massa blickar.
hoppade av där och gick in på IV där den bästa tiden igentligen började.
Träffade Sandra Sanberg som är en så sjukt stark människa, och jag ångrar att vi tappade kontakten. Hon hade problem med panik som jag och hon i princip lärde mig hur jag kunde ta mig igenom dagen med skratt!
Träffade sen Lizette och Linda Söderlund, Gaah mina Guldklimpar!
Lizette och jag gick ungefär en termin innan Linda började och vi hade allmänt skoj! och hon fick en stor plats i mitt hjärta !
Linda Söderlund, såg mig när ingen annan sätt mig, hon såg att jag inte mådde bra även fast jag som då hade en fasad med murar och allt. Hon förstod hur jag igentligen mådde och hon byggde upp mig bit för bit !
Innan jag träffade henne var jag i ett dåligt förhållande där personen i fråga sa att jag var osmart. Att jag ALDRIG skulle kunna få någon annan person än honom. jag var värdelös än de ena än de andra. han gjorde slut för 3 ggn och jag hade intallat mig att 3 chanser får han sen inga mer..
Linda var den som gjorde att jag var stark och inte tog tillbaka honom.
efter en vecka insåg jag att alla hans ord hade kvävt mig och hoppat in i mig, jag trodde jag var osmart, jag trodde att jag inte kunde få någon annan och allt det där.
Men efter en tid började jag må bättre igen !
Började prata med min gamla vän David Berg på msn, personen som ALLTID har funnits när mitt ex hade klankat ner på mig och sagt något dumt .
Hade alltid tyckt att David var intressant men trodde då som mitt ex sa att jag inte skulle kunna få någon annan, Men ett år senare träffades vi och vi är nu ett par sen 2 år tillbaka ! <3
Efter den här tiden var man tvungen att ta tag i sig själv, hitta den man var. Att man inte var osmart eller ovacker !
David sa allt det där posetiva om mig, att jag var vacker och att jag skulle klara av allt om jag bara ville! Han är min one and only ! <3
Min panikångest och stressproblem började bli värre eftersom jag under en längre tid har bakat undan när saker varit svåra. jag har inte tagit plats och jag har inte kunnat stå för det jag tror på.
Så min vardag har blivit rätt fuckd up.
Men jag har min Familj, min pappa i himelen, min undrbara pojkvän och mina goda vänner! <3
Over and out! /
13/4-2013
Tycker det är så irriterande att acceptera när någon säger så sjukt elaka saker om ens personlighet, och ändå fortsätta.. Personen lär ju tycka lika dant och varför då slösa energi. Men man får väl fråga sig varför och sen får man väl släppa det åt personen i fråga. Konstigt.
9/4-2013
Nu blir det Unga mödrar innan det blir en promenad med vovven och Jimmy och sedan duschen.
David Berg, min man <3
"säg bara tjilivippen"
David Berg, min man <3
"säg bara tjilivippen"
7/4-2013
God morgon!
Idag känns det som en "ganska" bra dag. Mamma slutar halv 4 tror jag det var ? och sen är hon ledig imorgon :) så ikväll blir det Maria Wern för hela slanten, nog för att vi har just den filmen, men man måste ta vara på tiden tillsammans och umgås och mysa tillsammans som film :) .
Inatt sov jag i soffan, och jag kunde ju inte direkt sova eftersom Tanja har i princip sovit med mig i flera månader, men i soffan fick hon tyvärr inte plats, min lilla Tjockis ! <3
Har även funderat på att börja skriva "dagbok", en bok med mina tankar och hur dagen har varit mer personligt, så att man kanske kan se ett mönster på vad som kan orsaka min panikångest !
nog för att jag har min egen lilla dagbok som är min man eftersom jag verkligen berättar allt för honom, men jag vill även kunna läsa mig till mina problem.
Jag önskar att min David vore här ! <3
Vad händer i Fanny Wanbergs dag idag då ?
Jo jag ska kanske tvätta bilen om vädret tillåter, och sen får dagen ge vad som erbjuds så får vi se vad som händer. vet att jag kommer prata med min man ikväll också, något som jag verkligen måste göra, godnatt och älskar dig är det viktigaste man måste säga innan man somnar, man vet aldrig när man somnar för sista gången och då vill man verkligen att personerna man älskar ska veta om det, att ovasett vad så finns de personerna i ens hjärta ! <3
Jag önskar att jag bara kunde vända på min panikångest, så att jag så snarast som möjligt kan flytta ihop med min finaste, för snart måste ju livet börja på allvar right !?
så jag har börjat promenera varje dag så att mitt hjärta ska klara av panikångesten så att jag KANSKE inte märker av panikångesten så mycket som jag gör nu !
vem vet, det kanske funkar, gör ju inget att prova :) .
Neh nu ska jag skala potatisen tills mamma kommer hem och lägga mig framför tvn innan jag ska koka dom.
på återseende
"säg bara tjilivippen"
David Berg, min one and only ! <3 ;)
4/4-2013
God morgon !
Usch känner mer och mer hur det börjar gå utför med min panikångest.
Igår innan mamma slutade fick jag dödsångest till tusen, Emma fick titta i min hals minst 10 ggr eftersom jag trodde att jag inte fick luft, att det hade täppt igen i min lilla hals.
imorse efter att mamma började jobba så började det igen... denna gången lyckades jag somna fortare än kvickt innan jag började gå på mina duma inbillningar.
så en vacker dag kommer jag höja mitt fuck you finger till min käraste panikångest och säga bay bay, jag kommer inte att sakna dig !
har inte fått remisen till rehab på psyket i Karlskoga än. Men snart dimper det väll ner i brevlådan. Men innan dess tänker jag ta i tills knogarna blöder, träna på allt jag kan och sen maybe så slipper jag den där rehaben innan jag ens har fått brevet !
jobbigaste av hela den här proseduren, är dödsångesten när man känner hur "overkligt" det blir, som när man vet att något man verkligen inte vill ska hända händer, man ser allt i slowmotion? så är det precis när jag får min "dödsångest" och jag blir så rädd för det där, för jag är inte redo att dö ännu ! inte nu, inte sen, ALDRIG !
Jag kan göra så mycket bättre än detta!
Nu har ni fått en update på hur min panikångest och dödsångest har varit det senaste. och det har nog varit mycket skrivande om det också. Men det är det mesta som snurrar runt mitt huvud nu, något som stör mig!
Jag är glad över att ha min familj och min pojkvän så att jag kan ha annat att tänka på också. Jag är lyckligt lottad ! <3
"säg bara tjilivippen"
3/4-2013
3 Dagar efter min och min finaste pojkväns 2 års dag och även många dagar efter att jag försökte gå på tåget i Kristinehamn för att komma till min bättre hälft utan att lyckas..
Kan säga att i Torsdags kom min värsta panikångest.. pojkvänen var med och vi hade planerat en tur till Vänersnäs för att fira påsken där hos hans familj. Kommer till Rondellen i Kristinehamn och sen kan man väll säga att där började det bli svart.. Mins i princip ingenting mer än att jag mådde sjukt dåligt över att åka tåg.
enligt mamma och David så vek sig mina benn och jag hamnade på marken.
och nu till guldet i det hela !
Min man stannade!
han stannde trotts att vi hade lovat att fira påsk där pga att han inte ville hoppa på ett tåg och lämna mig sådär !?
liksom hur underbar pojkvän har inte jag !?!?
Han stöttar mig alltid, och trotts att han har sett detta nu, så tror han ÄNDÅ att jag kommer klara det en vacker dag ! :) <3
Han är BÄST !
Jag är lycklig som får spendera mitt liv med världens bästa pojkvän! <3
Snart fyller jag även år också, blir hela 21 år gammal, och den 6 maj fyller min finaste år så jag hoppas att jag har fått tag på psykologen igen innan dess och fått hjälp så att jag vågar gå på tåget! <3
kom faktiskt närmare dörren andra gången när min finaste skulle åka hem och då kunde jag även följa med om jag ville. så jag smakade på tanken och kom närmre iallafall innan det kändes som att världen skulle rasa igen!
fick säga hej då till min finaste på våran 2 års dag, men vi fick iallafall spendera morgonen tillsammans :) <3
Idag jobbar mamma till klockan 4 så då blir det för mig att ställa mig och laga mat tills världens bästa mamma kommer hem på lunchen för att äta lite ! <3
nu ska jag dra mig !
"säg bara tjilivippen"
