9/11-2014
God eftermiddag.
Dagens samtal, att jag är väldigt långsynt.
Japp det är jag, ganska mycket till en viss del.
En del personer varken respekterar jag, förlåter eller litar på.
De personerna har tryckt ner mig i skorna när jag redan ligger ner.
Vill varken ha sympati eller "tyck synd om mig" feeling.
Utan det är mer att jag vill berätta om det som gör att jag är den personen jag är.
En del personer har gått på personangrepp och kallat mig 3 åring och 12 åring. Mina psykiska problem var bara inbillning som inte skulle tas på allvar, blivit kallad idiot och att jag inte har klippt navelsträngen.
När jag inte gick i skolan var det EN tjej som fick hela skolan emot mig, jag vantrivdes i skolan.
Jag trodde att jag skulle klara av ångesten och paniken själv och tyckte att jag var konstig som ALDRIG klarade av skolan. Hjärtklappningens av att bara gå in i ett klassrum skrämde mig så mycket att jag inte vågade gå tillslut.
Lärare som lovade massor som dom inte höll gjorde att jag tappade hoppet om tillit till varje människa utan min familj och pojkvän.
Men just det att trycka på någon som redan ligger ner, det är det som har tagit mest på mig.
Jag vågar inte vissa hur jag mår, är alltid rädd att folk ska se att jag har problem.
Pågrund av att jag tror att det kommer de personerna att använda mot mig sen för att trycka ner mig ännu mer.
Så många ggr det har hänt så tappar jag hoppet om människor.
Och backar undan.
Jag förlåter aldrig personerna som har angripit min psykiska hälsa så svårt att jag hamnat där jag är.
Så Jah jag är långsynt. Men bara för att jag ska slippa klättra och klättra.
Over and out! ✌️
Kommentarer
Trackback
