Vem är jag ?

Jag är Fanny Wanberg. 
Jag föddes den 30 April 1992 på Karlskoga bb, jag kom ganska snabbt ut och det var ganska stressat och pressat, men jag levde och jag mådde bra. Jag viste inte mycket om livet då.
Jag hade säkert hört en massa om min pappa innan men jag förstod nog inte riktigt, men när jag var 7 år ungefär och alla pratade om pappa ditt och pappa hit och jag inte riktigt kunde förstå vad det var? varför betydde den personen så mycket, vem är den där pappan !?
Kom hem och frågade mamma som berättade för mig att jag faktiskt hade en sån där pappa, men att min pappa var i himmelen, han var en ängel! <3
Efter den tiden har pappa tagit mer och mer plats i mitt liv, tom rummet har bara blivit större och jag har blivit mer stressad och depprimerad med tiden.
Min pappa, Sten-Åke Wanberg valde bort livet 3 månader innan jag föddes, på grund av en svår olycka som hade hänt honom 3 år tidigare på Björneborgs järnvärk. Min pappa hade ständig huvudvärk och han kunde inte göra de saker han gjorde förr. Min pappa var tapper och kämpade med migrän i 3 år ! Han var en kämpe av guld ! <3
Men när man var så liten som jag och inte hade en pappa, då var men genast anorlunda och man blev mobbad. 
Jag var blyg som liten och hade problem med att synas. Men jag var nöjd ändå trotts detta.
Kommer ihåg i 5 så fick jag en stol i huvudet av en kille i klassen, blev in knuffad i krockar som hängde efter väggen.
i 4an hände väll det som satt störst spår i mitt liv, jag blev fast hållen av några i 6an och jag har fortfarande problem med det idag om någon håller mig fast eller tränger sig på.
i 7an Jah vad kan man säga. Jag var sjuk rätt ofta, hade redan då stress problem och jag hade fortfarande kvar mina halsmandlar. 
Det som störde mig mest var på Tekniken när vi skulle bygga en bil och jag inte fick vara med i min grupp längre för den gruppen jag var med för dom tyckte att jag var sjuk för mycket. så läraren satte mig bredvid och gav mig en annan uppgift som jag skulle göra istället. så som 13 åring kunde eleverna bestämma så en annan fick bli mer utstött.
Jag fick slutbetyg till 9an och kom vidare till Barn och Fritid där jag inte alls passade in för en person tyckte det var kul att vända hela klassen mot mig. mitt skåp blev vält och jag fick massa blickar. 
hoppade av där och gick in på IV där den bästa tiden igentligen började.
Träffade Sandra Sanberg som är en så sjukt stark människa, och jag ångrar att vi tappade kontakten. Hon hade problem med panik som jag och hon i princip lärde mig hur jag kunde ta mig igenom dagen med skratt! 
Träffade sen Lizette och Linda Söderlund, Gaah mina Guldklimpar! 
Lizette och jag gick ungefär en termin innan Linda började och vi hade allmänt skoj! och hon fick en stor plats i mitt hjärta !
Linda Söderlund, såg mig när ingen annan sätt mig, hon såg att jag inte mådde bra även fast jag som då hade en fasad med murar och allt. Hon förstod hur jag igentligen mådde och hon byggde upp mig bit för bit !
Innan jag träffade henne var jag i ett dåligt förhållande där personen i fråga sa att jag var osmart. Att jag ALDRIG skulle kunna få någon annan person än honom. jag var värdelös än de ena än de andra. han gjorde slut för 3 ggn och jag hade intallat mig  att 3 chanser får han sen inga mer..
Linda var den som gjorde att jag var stark och inte tog tillbaka honom. 
efter en vecka insåg jag att alla hans ord hade kvävt mig och hoppat in i mig, jag trodde jag var osmart, jag trodde att jag inte kunde få någon annan och allt det där. 
Men efter en tid började jag må bättre igen ! 
Började prata med min gamla vän David Berg på msn, personen som ALLTID har funnits när mitt ex hade klankat ner på mig och sagt något dumt . 
Hade alltid tyckt att David var intressant men trodde då som mitt ex sa att jag inte skulle kunna få någon annan,  Men ett år senare träffades vi och vi är nu ett par sen 2 år tillbaka ! <3
 
Efter den här tiden var man tvungen att ta tag i sig själv, hitta den man var. Att man inte var osmart eller ovacker ! 
David sa allt det där posetiva om mig, att jag var vacker och att jag skulle klara av allt om jag bara ville! Han är min one and only ! <3
 
Min panikångest och stressproblem började bli värre eftersom jag under en längre tid har bakat undan när saker varit svåra. jag har inte tagit plats och jag har inte kunnat stå för det jag tror på.
Så min vardag har blivit rätt fuckd up.
Men jag har min Familj, min pappa i himelen, min undrbara pojkvän och mina goda vänner! <3
 
 
Over and out! / 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0